Vackra rosor under en regnig tur i trädgården <3

Just så känns det nu. Jag och min man har varit tillsammans i snart tre år nu, men efter bröllopet den 3:e maj känns det som att vi har startat någonting nytt. Ett liv som man och hustru är ett stort val som har gett oss och vår kärlek till varandra en större betydelse. Vi har mycket vi skall bygga tillsammans, men förhoppningsvis har vi en hel livstid på oss att genomföra alla tankar och idéer.

Det är inte lätt att vilja mycket och inte kunna genomföra alla saker. Mycket står i vägen, som ekonomi, tid, kunskap och ibland även lust. Lusten att genomföra projekt avtar ju fler hinder som kommer i ens väg. Kanske är det så även i en relation. Men liksom man kan behöva ett nytt badrum, nya fönster eller egentligen vad som helst som krävs för ett skäligt liv, krävs det kunskap. Hur får man då den kunskapen? Jo, man försöker och blir det fel får man försöka igen tills det blir rätt. Kanske behöver man hjälp när kreativiteten är slut, kanske behöver man till och med ett proffs som gör allt åt en. Men i slutändan hänger det på en själv.

Det nya stadiet vi valt att gå in i tillsammans är, precis som vår trädgård, en yta fylld av hål, stenar, ogräs och framför allt oformlighet. Men där finns också de vackraste av blommor, en tanke om framtiden och ett intresse från oss båda att forma och skapa tillsammans.

Så tillsammans ska vi nu, ett steg i taget, ta oss fram på vägen som kallas livet och den är kantad av både ogräs och rosor. Men det viktigaste är att jag får dela den tillsammans med den djupa, underbart vackra och outforskade källa som är min man.

  Den första Tulpanen! <3